Tandanatomi och tandnumrering
Beskriv rätt tand och yta innan du registrerar ett fynd.
Klinisk kunskap
Sök och filtrera bland guidens artiklar. Granskningsstatus visas på varje artikel.
Beskriv rätt tand och yta innan du registrerar ett fynd.
Förstå vävnaderna runt tanden för att kunna tolka en undersökning.
Biofilm är en organiserad beläggning som behöver förstås i sitt sammanhang.
Använd begrepp som beskriver exakt vad du sett, bedömt eller gjort.
En aktuell anamnes gör undersökningen och planeringen mer relevant.
En basundersökning behöver en tydlig omfattning och återkoppling.
Förstå och skilj mellan sonderingsdjup, fästenivå, blödning och undersökningens begränsningar.
Håll observation, diagnostisk tolkning och riskbedömning åtskilda i ditt resonemang.
Ett strukturerat resonemang från undersökningsunderlag till bedömning, planering och dokumentation.
Utvärdering jämför resultat med den plan som faktiskt genomförts.
Bedöm gingival inflammation utan att automatiskt anta parodontit.
Parodontit kräver ett samlat diagnostiskt underlag om förlust av tandstöd.
Stadium, grad och utbredning beskriver olika delar av en parodontitbedömning.
Icke kirurgisk behandling behöver kopplas till diagnos, egenvård och utvärdering.
Stödbehandling ska hålla tidigare behandlad sjukdom stabil över tid.
Karies är en process och inte enbart ett färdigt hål.
Lesionens omfattning och aktivitet behöver beskrivas var för sig.
En kariesriskbedömning ska leda till åtgärder som går att följa upp.
Implantatuppföljning kräver jämförelse med ett relevant utgångsläge.
Mukosit kring implantat ska skiljas från sjukdom med ytterligare benförlust.
Välj instrument efter arbetsområde, utformning och åtkomlighet.
Ultraljud används med rätt spets, inställning och modellspecifik instruktion.
Egenvård behöver passa både munnen och patientens vardag.
Fluoridstrategin ska utgå från kariesbedömning och rätt preparat.
Ett motiverande samtal utforskar patientens egna skäl till förändring.
En röntgenundersökning ska besvara en klinisk fråga. Berättigande innebär att nyttan ska överväga risken. Optimering innebär att få den information som behövs med rimligt låg stråldos. Dosgränser för personal ska inte användas som gräns för patientens medicinska exponering.
Skriv frågan så konkret att du kan avgöra om undersökningen gav ett svar. Exempel: behöver en approximal yta bedömas, finns jämförbart underlag för marginal benhöjd, eller behöver ett annat fynd bedömas av tandläkare? En bokningsrubrik är inte en klinisk frågeställning.
En användbar bild visar rätt område med sådan skärpa och projektion att frågan kan besvaras. Bildkvalitet är därför både en teknisk och en klinisk bedömning. En bild kan se tydlig ut och ändå missa den yta eller benkant som ska bedömas.
Röntgen kan bidra till bedömning av kariesskadans läge och utbredning. Koppla bildfynd till klinisk undersökning och tidigare uppgifter. En mörkare förändring är en observation som behöver tolkas; den är inte ensam en färdig behandlingsplan.
Röntgen visar avbildade benförhållanden. Sonderingsdjup, fästenivå, blödning och övriga kliniska fynd tillför annan information. Sammanställ dessa i stället för att låta en enda mätning eller bild avgöra hela bedömningen.
Horisontell strålriktning påverkar om approximalytorna friprojiceras. Kontrollera relationen mellan tandbåge, mottagare och riktning. En överlappning kan göra en yta svårbedömd utan att resten av bilden är oanvändbar.
Bygg en begriplig anteckning och anpassa tomma mallar till faktiskt genomförd vård.
Börja med vårdens innehåll och kontrollera villkor innan du väljer en åtgärd.
Tillstånd, åtgärd och ersättningsrätt behöver bedömas separat.