Parodontal registrering och begrepp

Förstå och skilj mellan sonderingsdjup, fästenivå, blödning och undersökningens begränsningar.

Snabböversikt

En användbar registrering visar vad som undersökts, var fynden finns och hur säkert de kan jämföras med tidigare värden. Läs artikeln i ordning om du är student. Använd innehållsförteckningen för arbetsgång och fallgropar om du redan arbetar kliniskt.

Efter genomgången ska du kunna skilja mellan sonderingsdjup och fästenivå, förklara vad ett procenttal bygger på och identifiera luckor i ett status. Artikeln gäller naturliga tänder; implantat behandlas separat.

Grundbegrepp: PPD, gingivalrand och CAL

Sonderingsdjup, PPD: avståndet från gingivalranden till den sonderade fickans botten. Gingivalrandens läge kan förändras. PPD ensamt beskriver därför inte hur tandens stöd förändrats över tid.

Gingival recession: gingivalranden ligger apikalt om emaljcementgränsen, CEJ. Vid registrering av gingivalrandens läge behöver riktningen i förhållande till CEJ framgå.

Klinisk fästenivå, CAL: avståndet från en fast referens, vanligen CEJ, till den sonderade fickans botten. Om CEJ inte kan identifieras kan en annan fast referens användas för en relativ mätning; referensen måste då anges. En sådan mätning kan inte utan vidare jämföras med CEJ-baserade värden.

BOP, blödning vid sondering: ett inflammationsrelaterat fynd. Hos personer som röker är frånvaro av blödning ett mindre tillförlitligt tecken på frånvaro av pågående sjukdom.

Definitionerna bygger på SDCEP: Periodontal parameters. Terminologi och lokal registrering ska granskas för svensk användning.

Räkneexempel: samma PPD, olika fästenivå

Följande är egna förenklade utbildningsexempel. Anta en tydligt identifierbar CEJ och att båda måtten gäller samma mätställe. Räkna avstånd från referensen, inte från ett värde på en annan tandyta.

PPD är 4 mm. Gingivalranden ligger vid CEJ. CAL blir 4 mm.
PPD är 4 mm. Gingivalranden ligger 2 mm apikalt om CEJ. CAL blir 4 + 2 = 6 mm.
PPD är 4 mm. Gingivalranden ligger 2 mm koronalt om CEJ. CAL blir 4 − 2 = 2 mm.

Exemplen illustrerar geometrin i definitionerna ovan. De ger ingen diagnos. Kontrollera hur journalsystemet anger gingivalrandens läge och eventuella negativa värden innan du litar på en automatisk CAL-beräkning. Riktning och referens behöver vara entydiga.

Vad ett fullständigt utgångsstatus behöver fånga

SDCEP:s utgångsregistrering omfattar PPD och BOP vid sex mätställen per tand: mesiobuckalt, buckalt, distobuckalt, mesiolingualt eller mesiopalatinalt, lingualt eller palatinalt samt distolingualt eller distopalatinalt. Dessutom bedöms bland annat recession, furkationsinvolvering, mobilitet, suppuration och saknade tänder. Placknivåer bedöms också. Relevant röntgenunderlag kan komplettera den kliniska undersökningen.

Bedömt är inte alltid samma sak som registrerat. Den brittiska vägledningen anger selektiv registrering av vissa värden. Dess dokumentationströskel ska inte automatiskt bli svensk rutin eller tolkas som en gräns för sjukdom. Kliniken behöver bestämma hur även undersökta ytor utan registrerade avvikelser går att skilja från ej undersökta ytor.

Källa: SDCEP: Baseline charting for diagnosis. Detta är en beskrivning av källans upplägg, med ett redaktionellt förslag om tydlighet i dokumentationen.

Praktisk arbetsgång för registrering

Arbetsgången nedan är ett redaktionellt förslag att granska och anpassa till klinikens rutiner.

Bestäm frågan. Är det ett utgångsstatus, en komplettering eller uppföljning? Ange omfattningen och vilket tidigare underlag du ska jämföra med.
Förbered registreringen. Kontrollera tanduppsättning, sondens gradering och journalsystemets ordning för mätställen. Fullständig millimeterregistrering kräver ett ändamålsenligt graderat instrument. SDCEP beskriver exempelvis UNC-15 och skiljer det från WHO:s BPE-sond för screening. SDCEP: Periodontal probes.
Mät systematiskt. Källan beskriver lätt sondering, sondföring parallellt med rotytan och små steg runt tanden för att finna största djupet inom respektive mätställe. Praktisk teknik behöver tränas under handledning. SDCEP: Baseline charting for diagnosis.
Gör luckor synliga. Ange vilka områden som inte kunnat bedömas och varför. Fyll inte ett oklart fält med ett antaget normalvärde.
Kontrollera innan du sammanfattar. Gäller PPD och gingivalrandens läge samma mätställe? Är tand och yta rätt? Finns fynd som behöver kontrolleras mot tidigare status?
Skriv bedömningen separat. Beskriv registrerade fynd först. Ange därefter din tolkning, vad som behöver kompletteras och hur det påverkar fortsatt planering.

BOP och plack: vad betyder procenttalet?

Skilj mellan blödning vid gingivalranden och blödning vid sondering från fickans botten. Ange vilket mått som används. Ett urval av indextänder kan ge en annan bild än en helmunregistrering och kan underskatta blödningsandelen. Plackregistrering kan också användas för att följa egenvård över tid. Källa: SDCEP: Assessing plaque biofilm and bleeding.

Eget räkneexempel: 28 naturliga tänder bedöms på sex mätställen vardera. Alla 168 ställen är bedömda för BOP och 42 blöder. Andelen är 42 / 168 × 100 = 25 procent.

Om 12 ställen inte gick att bedöma och 39 av de återstående 156 blöder blir andelen bland bedömda ställen också 25 procent. Men registreringarna har olika omfattning. Skriv därför både antal bedömda ställen och bortfall. Saknade uppgifter får inte räknas som frånvaro av blödning. Detta är en pedagogisk beräkningsprincip; klinikens valda index och system behöver kontrolleras.

Uppföljning: jämför samma sak

En uppföljning har en annan fråga än ett första diagnostiskt status. SDCEP skiljer därför mellan utgångsregistrering och uppföljningsregistrering. Vid uppföljning ingår bedömning av PPD och BOP vid sex ställen per tand; andra parametrar kan komplettera långtidsbedömningen. Källa: SDCEP: Review charting.

Eget utbildningsexempel: vid första besöket är PPD 6 mm och gingivalranden ligger vid CEJ. Vid uppföljning är PPD 4 mm och randen ligger 2 mm apikalt om CEJ. Beräknad CAL är 6 mm vid båda besöken. Minskningen i PPD är därför inte ensam belägg för fästevinst.

Kontrollfrågor för jämförelsen:

Gäller mätningarna samma tand och mätställe?
Har samma referens och registreringsmetod använts?
Har undersökningens omfattning ändrats?
Finns dokumenterade begränsningar som gör förändringen osäker?

Vanliga fallgropar

Ett tomt fält behandlas som noll. Fråga om mätstället faktiskt bedömts.
PPD kallas fästenivå. Kontrollera vilken referens måttet använder.
Procent jämförs utan nämnare. Kontrollera antal bedömda ställen och metod.
BOP blir ensam diagnos. Registreringen är underlag för bedömningen, inte ett färdigt diagnostiskt facit.
Ett nytt värde antas visa progression. Mätosäkerhet och svårigheter att identifiera CEJ kan påverka CAL-bedömningen.
En graderingskod tolkas utan systemnamn. Ange vilket system som används för exempelvis furkation och mobilitet; sifferkoder behöver ha en gemensam betydelse.

EFP skiljer mellan sjukdomsidentifiering, svårighetsgrad och andra faktorer som påverkar klassifikationen. BOP ensamt ändrar inte den CAL-baserade definitionen av ett parodontitfall. Fästeförlust kan dessutom ha andra orsaker, exempelvis traumatisk recession eller rotfraktur. Artikeln återger inte fullständiga diagnoskriterier eller en komplett stadium- och gradmatris. Källa: EFP: Periodontitis, Guidance for clinicians, sidor 3–5.

Utbildningsfall: går status att jämföra?

Påhittat fall utan patientuppgifter. En överlämning anger ”PPD har minskat från 6 till 4 mm, BOP 25 procent”. Uppgifter om gingivalrandens läge, mätställets identitet och antalet bedömda ställen saknas.

Vad kan du säkert återge från anteckningen?
Vilket underlag behövs för att värdera förändring i fästenivå?
Varför är 25 procent otillräckligt för att jämföra blödning mellan besöken?
Hur skulle du formulera osäkerheten utan att ange en ny diagnos?

Förslag till resonemang: anteckningen beskriver två djupvärden och en blödningsandel. Den visar inte säkert att samma mätställe har jämförts eller hur fästenivån förändrats. Kontrollera originalstatus, referenser och undersökningens omfattning. Ange vilken jämförelse som ännu inte går att göra.

Exempel på övningsformulering: ”Överlämningen anger minskat sonderingsdjup, men uppgifter om identiskt mätställe och gingivalrandens läge saknas. Förändring i CAL kan därför inte värderas utifrån detta underlag. BOP-andel anges utan antal bedömda ställen.” Formuleringen är ett pedagogiskt exempel, inte en färdig patientanteckning.

Klinisk granskning

Version 0.2 godkändes av Johan 1 oktober 2026. Följande granskningspunkter ingick i underlaget:

Svensk terminologi för CAL, gingivalrand och mätställen samt de tre CAL-exemplen.
Arbetsgångens praktiska användbarhet och skillnaden mellan screening, utgångsstatus och uppföljning.
Hur lokal registrering och bortfall hanteras i svenska journalsystem.
Teknikbeskrivningens nivå: vad behöver demonstration, handledning eller kalibrering?
Fallgropar, utbildningsfall och gränsen mot nästa artikel om diagnos och risk.

Inga bilder från externa källor har återanvänts. Numeriska exempel är skapade för artikeln. Godkännandet gäller denna artikelversion och innebär inte att hela kunskapsportalen är färdig för lansering.

Källor och avgränsning

Källavsnitten är kontrollerade 1 oktober 2026. SDCEP:s webbvägledning används som internationellt underlag för begrepp och registrering, inte som svensk föreskrift. Den övergripande vägledningen finns i andra upplagan från november 2025. EFP:s citerade klassifikationsvägledning publicerades i mars 2019; den används för definitioner och diagnostiska begränsningar, inte som ett aktuellt behandlingsprotokoll.

Källorna har inte genomgått en fullständig systematisk litteraturvärdering i projektet. Behandlingsintervall, kompletta diagnoskriterier, implantatregistrering och ersättningsåtgärder ingår inte i denna artikel.